Skidåkning

När du bor i Norrland så är det närmast självklart att du på något sätt har kommit i kontakt med skidåkningen, antingen den som utförs på plan mark eller den i backar. Det är många här som är intresserade och som gärna sätter på sig pjäxorna för en tur i skogen, men jag tillhör definitivt inte dem. Anledningen är helt enkelt att längdskidåkning för mig är förenat med livsfara, framför allt om du är mer van vid ett par slalomskidor. Faran i det hela, som jag ser det, är att det inte går att svänga med ett par längdskidor, utan du befinner dig helt i skidornas våld och får se till att hitta rätt spår. Helt enkelt livsfarligt.

Om det är så att jag ”måste” ställa mig på ett par skidor som kommer det alltid att bli slalomskidorna. Visserligen går det betydligt snabbare, men jag upplever ändå att den typen skidor är mycket enklare att styra än vad längdskidorna är. Jag har i unga år varit ganska aktiv i backarna, och jag minns det hela som att jag tyckte att det var roligt, men nu på senare tid har jag aldrig riktigt hittat tillbaka till charmen med det.

Det betyder helt enkelt att jag håller mig borta, för det mesta, från allt som har med skidor att göra. Det i sin tur betyder inte att jag ogillar själva vintern, det är många gånger den bästa tiden på året, men när det gäller idrott och möjligheterna till idrott så är det sommaren som är den allra bästa.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *